Kommandocentral

Flygverksamhetens direkta ledning

Vi befinner oss djupt nere i det svenska urberget, 30 meter för att vara exakt. Bakom massiva portar på hela 80 ton finner vi en 22.000 kvadratmeter stor berganläggning och det är här vi finner den, flygvapnets kommandocentral (KC). Det var härifrån som flygplanen leddes på flottiljen i både freds- och krigstid.

 

Denna kommandocentral skiljer sig markant från de kommandocentraler som byggdes vid andra flygflottiljer och krigsbaser. Många av oss känner säkert till det karaktäristiska “utedasset” som dolde nedgången till kommandocentralerna som var placerade en bit ifrån baserna. Dessa var nedgrävda betongbunkrar överschaktade med jordmassor för att öka skyddet, men också för att maskera anläggningen. Idag är de flesta kommandocentralerna utrivna och bara ett tomt skal finns kvar att beskåda, om de inte plomberats helt.

 

Kommandocentralen på F9 Säve var tänkt att byggas utanför berghangaren, planerna var färdiga och redo att utföras, men när spionen Stig Wennerström greps 1963 blev det en helt ny vändning. Planerna skrotades och det beslutades att kommandocentralen skulle flyttas in i berghangaren när det hade uppdagats att Wennerström sålt ut stora delar av flygvapnet med bland annat Säve med dess berghangar till Sovjetunionen. Wennerström motiverade själv sitt agerande med att han genom sitt spionage upprätthållit världsfreden.

 

För att kunna leda stridsflygplanen behövdes en kommandocentral för operativ ledning vid flottiljen och krigsbasen. Från kommandocentralen leddes verksamheten av vakthavande officer som hade till uppgift att hålla reda på flygplanens status och att dessa togs om hand efter landning. Vakthavande officer hade också ett biträde till sin hjälp. Startorderförbindelsen kunde avlyssnas hos vakthavande officer, som när startorder gavs från luftförsvarscentralen och meddelade trafikledaren om aktuell start, samt informerade klargöringspersonalen vid behov. I kommandocentralen jobbade mellan 6-8 personer för att sköta den operativa ledningen med olika uppgifter, men ytterligare några platser fanns att tillgå vid behov.

 

Tablåmarkören som också satt i kommandocentralen markerade det aktuella flygplansläget kontinuerligt på en baskarta. Underlaget för markeringen kom från vakthavande officer eller biträdet. Syftet var att hålla personalen i kommandocentralen informerad om det aktuella flygplansläget. I kommandocentralen hade även även klargöringsledaren sin ledningsplats, varifrån ledningen av klargöringstropparna utövades. Genom samarbetet i kommandocentralen mellan vakthavande befäl, flygtrafikledaren, marktrafikledaren samt luftvärnsbefälet kunde klargöringsorder till tropparna ges så att troppen direkt kunde köra fram till aktuell plats i anslutning till att flygplanet landade.

 

I kommandocentralen sitter även trafikledaren, med sitt biträde, som hade till uppgift att informera startande och landande flygplan om det aktuella läget på landningsbanan. De skulle också ge information om basens lufttryck och vädersituation så att flygföraren kunde ställa in sin höjdmätare för att få rätt höjd över marken. Trafikledaren gav tillstånd att landa på aktuell bana beroende på rådande vindförhållanden och manövrerade ljussystemen runt banan, samt kunde med hjälp av en pejl leda flygplanet på rätt kurs. Utrullningshindret som fanns i minst en banände manövrerades också via trafikledarens panel.

 

Utrullningshinder fanns i minst en banände och bestod av ett nät som kunde fånga upp flygplan som inte själva kunde stanna innan banan tog slut. En utrullning i nätet medförde i regel relativt små skador på flygplanet och föraren klarade sig helt oskadd. Nätet kunde på mycket kort tid resas eller fällas från manöverpanelen. Pejlfunktionen, som också fanns i KC, visade i vilken riktning från fältet som anropande flygplan befann sig och användes för att ge flygplanen information om vilken kurs de skulle ta för att hitta fältet och för att landa i rätt banände.

 

Vid full bemanning i kommandocentralen agerade flygtrafikledare vid fält som en kontrollerande funktion med överblick över banorna och kunde agera omedelbart om något hinder dök upp på banorna. När kommandocentralen inte var bemannad eller om den inte fungerade så fanns möjlighet att manövrera all nödvändig utrustning direkt från TLF-kärran.

 

En företrädare från luftvärnet var placerad i kommandocentralen, dennes uppgift var att via telefon eller radio informera luftvärnet om flottiljens flygverksamhet för att undvika nedskjutning av de egna flygplanen.

 

Flyglarm kunde användas inom basområdet/flottiljområdet och underlaget kom bland annat från de symboler som orienteringsmottagaren markerade på en luforkarta. Informationen till ORM kom via en trådförbindelse (trådlufor) från luftförsvarscentralen. Signalerna flygvarning, flyglarm och faran över kunde styras av vakthavande officer genom en knapptryckning på telefonpanelen i kommandocentralen. På området fanns tyfonaggregat utplacerade som var nätanslutna och hade en kompressor som användes för att fylla lufttankarna, vars lufttryck sedan gav en mycket hög signal för att varna alla i närområdet.

 

Flygflottiljen F9 Säve var inte den enda flygplats som kommandocentralen kunde leda flygtrafiken vid, även Landvetters flygplats kunde användas som krigsbas i händelse av krig om exempelvis Säve blivit obruklig på grund av bombningar eller om många stridsflygplan fanns i området.

 

I dagsläget är kommandocentralen fortfarande uppkopplad så kommunikationen mellan flygplanen och Säve flygplats hörs genom högtalarna, men inte mycket mer än så eftersom centralen inte längre är operativ. Sista gången kommandocentralen användes var på 90-talet då man hade en stor övning i berget. Då var allt i sin ordning, flygplanen var uppställda i berget och man levde nere i berget i en veckas tid. På väg mot kommandocentralen kan den observante notera några rejäla krokar i korridoren, det var här som piloterna hängde upp sina fallskärmar och hjälmar efter en flygning.

 

Tack vare eldsjälar lever berghangaren kvar och går idag att besöka, ett museum som är väl värt att besöka för den flyg- och militärintresserade. Besök (www.aeroseum.se) för mer information om museet som erbjuder alltifrån Viggen till drivmedelsanläggning djupt ner i urberget.

 

 


Denna artikeln skrevs av Peter Larsson.

2 comments

  • Hans Decker 29 november, 2017   Reply →

    Har 12 månaders erfarenhet av livet i och utanför berget.

Leave a reply to Peter Larsson Cancel reply

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.